I bland kan man verkligen sakna saker som varit. Saker som man faktiskt aktivit en gång valt och lämna bakom sig. Det kändes rätt då och det känns ändå på många vis rätt fortfarande även om man saknar visa delar av det. Eller saknar faktiskt ganska många delar. Men smatidigt är det ett avslutat kapitel som jag av många anledningar inte är redo för att dra upp igen. Mycket som hände på slutet blev för jobbigt helt enkelt. 

 

Men till alla mina hockeyvänner där ute som jag delat så många timmar med på både Globen under VM och Säsongen på hovet. Det gav mig under långa stunder helt otroligt mycket glädje och ångar inte en sekund tiden jag la ner på det. Middagarna på Greken och den grymma gemenskapen. Samtidigt så ångrar jag inte heller att jag klev av när jag gjorde det. Massor av kärlek till er, ni vet vilka ni är.