(Ska börja med att säga att jag inte alls har några problem just nu. Har bara suttit å tänkt på det här lite.)

Det utrycket kan faktiskt stundtals göra mig ledsen. Varför ska det spela nån roll att det finns dem som har det värre? Mina problem är jobbiga nog för mig. Är inte mina problem något som jag har rätt att må dåligt över? I bland kan det kännas som om det bara sätter stämpeln på att mina problem inte är några riktiga problem utan att jag bara ska sluta klaga. Det som är ett problem för mig kanske inte är ett problem för alla så är det ju men alla måste få känna som dem känner. Att få höra att någon har det värre hjälper inte mig. Det får mig inte på bättre humör och det får mig inte att må bättre. Det får mig snarare att känna osäkerhet över att prata om saker som jag upplever jobbiga. Att mina problem är mindre värda för att någon annan också har det jobbigt. Tror att man måste inse att alla är olika och regerar olika. Att det som är lätt för någon kan vara riktigt jobbigt för nån annan. Det som för dig kanske är en vardags sak kanske är något av det jobbigaste som finns i mitt liv. 

 

Läste denna länk och pratade även lite med människan bakom inlägget. Tycker hennes blogg är väldigt bra och tar upp saker som kanske inte är självklara för alla. 

 

Slutligen vil jag bara säga: Var försiktigt med det ni säger för det kan ligga saker bakom som ni inte har en aning om.